Mina vänner

Det slog mig alldeles nyss. Som ett stenskott - hastigt och oväntat. Jag saknar mina vänner. Alla fina vänner som befinner sig runt om i Sverige. För nu är de inte ute i andra världsdelar längre utan samlade i vårt avlånga land, men oj, jag saknar dem.
Tacksam är jag över att de finns där. Varje dag, året om, även om man inte för stunden hörs eller ses. Men när jag behöver dem finns de där och inte viker de av från min sida.

Om två veckor kommer min äldsta vän hit. Hon ska semestra här. I Ransta. Kan ni tänka er?! Hon väljer att komma hit, till vår lilla by, efter äventyr i Australien, Malaysia och Thailand, trots att jag jobbar. Det är vänskap. Hon ska få måla vindskivor och snickra staket ;-) Vänskap som sagt.

En annan kär vän ska snart föda sitt och makens tredje barn. Hon är den bästa mamman man kan tänka sig och snart får ännu ett barn förmånen att ha henne som sin egna mamma. Fantastiskt. Jag saknar henne varje dag och önskar att jag kunde finnas där oftare för henne. Barnvakt, filmsällskap och fikamonster.

Som tur är har jag en kär vän som granne. Hon sitter här nu och tjattrar. Hon vet allt och lite till. Vänskap.

Jag har många goa vänner som jag håller kärt. Tack till alla er. Jag <3 er alla!