I dag är ingen vanlig dag...

För fyra år sedan vid den här tiden hade jag overkliga värkar som gjorde skitont. Vi hade även varit in till förlossningen en gång och åkt tillbaka hem. Jag låg i soffan med TENS-apparaten och A satt i fåtöljen och klockade värkarna med hjälp av text-tv-klockan.

Klockan 12 var vi tillbaka på förlossningen. A hade tvingat mig tillbaka, men det fanns inget rum ledigt. Vi stod (jag hängde på A) i korridoren och väntade medan de städade ur rum nr 1.

Sen återstod en lång väntan... Lustgas och Epidural hette mina vänner under väntan.

När klockan slog 20.47 hördes äntligen det där skriket vi väntat så länge på.

Tårar, blod, glädje och kiss. Det va vad vårt första möte med Matilda bestod av. Underbart.

Nu har det gått fyra år. Ofattbart. Hon är en talförd tjej som gärna har uppmärksamhet. Hon älskar alla tjejiga saker men favoritprogrammet på tv är Dinosaurietåget. Hon är stormförtjust i sin lillebror, älskar att leka med vänner, gillar att pyssla i alla former och spela memory.

I dag har hon fått en ny cykel. En lila tvåhjuling med stödhjul som i detta nu provkörs i huset. Hon är lycklig. Hon öppnade sina två paket i vår säng när hon vaknade. Det var kläder. Sen undrade hon om de andra paketen fanns "där nere" :).

Vi sa att hon fick gå ner och leta, men hon kom upp ganska snart igen och sa att hon inte hade hittat några. Vi sa att hon skulle titta i matrummet och plötsligt hördes ett "pling". Sen några glädjetjut innan hon kom upp och berättade att hon hittat en cykel. Lycka.

I dag ska vi fira. Vår fyraåring. Världens bästa tjej som har massor att lära. Bland annat hur man får bättre tålamod. Att vänta är inte Matildas grej.