Katterna påkörda

Vi var ute i eftermiddag. Katterna busade eller ja, Smilla busade med Selma. Plötsligt springer de ut i vägen och samtidigt hör jag hur en bil närmar sig. Jag hinner tänka "att det här går aldrig bra". Sen smäller det.

En röd kombi kör in i båda katterna. Jag ser och hör hur han bromsar, men mest hör jag mig själv skrika och sen ser jag A springa fram mot platsen. Kvar står jag på balkongen och drar V i vagnen fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Jag skriker till A och undrar varför bilen inte stannade. Han vet inte, naturligtvis.

Katterna har vid det laget sprungit åt ett varsitt håll. Smilla ser jag inte på ett tag och Selma sätter sig på andra sidan vägen under en presenning. Hon är livrädd och vägrar komma fram.

Efter 5 min kommer bilen tillbaka. Han undrar om det gick bra. Vi vet inte. Han åker.

Efter ett tag kommer Smilla fram. Hon går som hon brukar och är kelig. Selma sitter kvar. Jag går dit och lockar. Hon kommer och stryker sig mot min hand. Hon går vanligt men är rädd.

Jag ringer Emma och konsulterar. Vi klämmer igenom katterna. De verkar inte ha ont. Nu ska vi hålla koll på allmäntillståndet.

Jag är fortfarande i chock.