Nervös...

har jag blivit. Jag vet att det kommer att fixa sig men jag är nervös iaf.

Tanken är att när det är dags för bönan att anlända så ska M passas av våra vänner här i Västerås innan mamma och pappa har hunnit hit.

Haken är dock att vännerna ringde förut och berättade att de åker till fjällen i morgon och kommer hem på lördag. Vi har alltså ingen "akut-barnvakt".

Dessutom är pappa borta med jobbet mån-tis och mamma på kryssning ons-tors i veckan som kommer. Lägligt för bönan att komma alltså...

När jag sedan märker att sammandragningarna har en annan karaktär än bara "träning" blir jag nervös. Det är jag nu.

Men vi får lösa det så att jag får åka till sjukhuset själv och A får vara hemma med M i värsta fall. Har jag tur hinner L hit i tid så jag slipper vara helt själv OM det skulle sätta fart i morgon eller på tisdag.

Länge leve osäkertheten.

Dessutom är M förkyld igen. Snoret rinner, hon nyser och hostar (har hon iofs gjort i 3 v) och hon är blank på ögonen. Men som sagt, det är de tiderna nu.